Dag sex

Sov laaaange. Tror det var den har dan jag och Jessica skulle besoka Chowpatty beach. Vi hade egentligen tankt att aka till Bandra, men jag har hort att Chowpatty helt fangar Mumbais atmosfar om kvallarna och har utmarkt gatumat sa jag ville dit. Lattare sagt an gjort. Vi forsokte fraga folk i kon till biljettkassan vid Nerul Station. De kom fram till att vi skulle aka till Andheri och ta en rickshaw. For att aka till Andheri kravs ett par byten men vi kom fram nagorlunda smidigt. Att hitta en rickshaw som ville aka till Chowpatty var svarare, laddade med en chai och hitta en till slut. Nar vi kom fram var det morkt men mycket folk. Tror det ar ett populart tillhall for indier, sag inga turister men fullt med folk som vill salja henna, mat, visa dresserade apor osv. At nagonting fantastisk samosa och nagonting annat. Nar vi skulle hem igen skicka folk oss hela tiden pa fel tag sa vi akte runt i sakert tva tre timmar och kom hem efter midnatt. Som tur ar ar Vahishta en nattmanniska.

Dag 5

Vaknade vid ett och tog en autorickshaw med de andra till ett stort kopcentrum i Vashi. Vahishta skulle kopa grejer till ett halloween-party som skulle aga rum i hans lagga senare under kvallen (mannen ar full av overraskningar!) och vi andra ville mest kolla runt lite. Jag och Jessica tog taget till CST och sodra mumbai. CST ar Mumbais stora fina centralstation som tidigare hette Victoria Terminus. Det var ocksa ett av stallena som utsattes for terrordad (om vi nu ska fortsatta tjata om de satans terroristerna). Darifran tog vi en taxi till Churchgate eftersom jag ville kopa min tagbiljett till Goa och hon sin till Dehli. Att kopa tagbiljett ar ganska krangligt i Indien ifall man inte har ett val utvecklat sinne for att forsta deras hemsidor, men vid vissa stationer har de en sa kallad tourist quote dar de sparar biljetter till turister. Val dar mer vantan. Forst ko for att fa blanketten man maste fylla i och sen ko for att lamna over blanketten osv. Marie han hinna ifatt oss och hon bokade samma tag till goa som mig. Sen promenxiade vi lite bortat Marine Drive och at lunch pa Pizzeria. Lite dyrare och mer riktad till medelklassen en de stallen jag atit tidigare men jattegod pizza. Jag tog en med indiska kryddor och Palak Paneer. Dricka till det Sweet Lime. Ni som har sett Darjeeling Limited kan forsta why. Sen promenerade vi lite till langst marine drive och sen akte vi hem. Marine Drive ar en strandpromenad i sodra mumbai aven kallat lovers point eller nagot liknande, eftersom alla par samlas dar och tittar pa solnedgangen. Promenaden var kantad av kara par. Sweet.

Pa kvallen var Vahishtas fest. De flesta var utkladda och det hela kandes ganska amerikanskt. Men det var trevligt och blev som vanligt sent. De flesta som var dar var runt 25, och manga av dem par. Jag blev ratt forvanad nar jag fick veta att de som var par faktiskt var gifta. Nastan allihop.

Dag fyra

Gick upp ganska tidigt eftersom en kille castade mig for att spela in Bollywood-film dagen innan. Jag motte honom utanfor Leopolds och vi tog en taxi till Andheri och Intercontinental Hotels. Det tog typ tva timmar i crazy dazy mumbai. Killen hette Tanveer och var val turistscout men gjorde film ocksa. Han var snall och jag insag att jag fick lite special treatment nar jag kom till inspelningsplatsen och markte att alla andra statister hade tvingas vara dar fran klockan sju pa morgonen och vanta och vanta och vanta. Jag kom dit, fick make up av en medelalders indier som verkligen tog sitt jobb pa allvar och blev instoppad i nan slags guldfargad skonheten och odjuret-klanning. Sen blev jag ocksa en del av den stora vantan men Tanveer kollade hela tiden att jag var okej. Och tjejerna fran slumturen var ocksa dar och vantade. Bollywoodmaking ar inte sa effektivt men tillsist kom den stora skadisen och producenten som sag arg och viktig ut. Och jattetjock! Tror pinchen ar den har killen som har nagonslags healingfirma kallad typ the art of giving och han forsoker lura av folk pengar hela tiden. Sager att gavorna ar till dom fattiga men egentligen tar han dom sjalv. Vi agerade publik nar den har killen hade ett ett s;lags seminarium. Han pratade hindi sa jag forstod inte sa mycket. Efter typ en kvart av filmande, varav halften gick ut pa att den har vikiga skadisen sa fel blev det mer vantan och mat. Sen filmade de lite till. Tanveer berattde att skadisen var jattekand, hela hans familj var bollywoodstars och politiker. Det ar nog darfor han inte komme ihag sina lines, for att han aldrig har ovat. Sanjay Dutt heter han, jag googlade precis honom och han verkar faktiskt jattekand. Jag trodde att Tanveer ljog. Nar dagen val var over tog jag en buss med de andra turisterna tillbaks till colaba. Jag fick 500rupees och mat for jobbet. Precis nar jag klev ur bussen kom en annan man fram och ville casta mig till en annan film, han sa att han behovde en tjej som jag, l[ng, som kan spela flickvannen till en skadis. Jag skulle fa 3000rs per dag. Det ar ganska bra betalt men enligt en local bl[ser de mig,. De sager att producenterna tjanar kanske 100 000 rs pa mig. Jag vet inte om det ar sant och jag vet inte om jag ska g;ra filmen. Vi far se nar jag kommer tillbaka till mumbai. Skulle verkligen inte ha nat emot att hangla med typ Sharukh Khan.. mmm.



Var slut efter dagen men gick och at, innan jag tog en taxi till Nerul och min cochsurfing-vard Vahishta. Kom dit ganska sent och blev ratt forvanad. Trodde att det bara var jag som skulle bo dar men nar jag kom dit var det redan fyra turister dar och Vahishta var pa vag for att hamta en fjarde fran flygplatsen - Jessica fran frankrike. De andra var Lorena och Sascha - ett tyskt par. Scott fran kanada och Marie fran franrike som har gjort en helt fantastisk resa som jag inte orkar beskriva nu. Jag ar glad att de bodde dar, finns det hjarterum finns det stjarterum och vi hade mycket kul tillsammans. Forsta natten satt vi bara och pratade och drack rom och cola intill smatimmarna. Nu hungrar jag ihjal sa jag ska ga ner till stranden och ata nagot smarrigt. See u.

Dag 3

Jag somnade sent men sov som en stock. Tva dygn utan somn tar ut sin ratt, nar jag vaknade hade jag dreglat over hela kudden. Nar jag checkade ut sa mannen i receptionen att han hade forsokt ringa mig tio ganger. Jag horde ingenting. Bytte hotell till YWCA. Ganska dyrt, nastan 400 for ett singelrum men med ac, badrum och en liten balkong. Det var fint och valskott. Sov lite till innan jag antligen vaknade till liv, drack lite ol och at billig mat pa gokul bar. Det kandes som ett gansgsterstalle. Sen hangde jag lite med en indier (som nagra dagar senare sa att han alskar mig) som jobbar i en shop och sen gick jag p[ bio. Sag en hindifilm som jag inte kommer ihag namnet pa. Den var sadar. Pa vagen ut blev jag uppplockad av en dubaisk indier i 35arsaldern. Han var ful som ett troll men artig och korrekt och jag ville se Leopolds bar sa vi gick dit och drack ol. Efter ol. Efter ol. Sen lite barhopping innan han foljde mig till mitt hotell. Och forsokte folja med saklart men det fick han inte. Jag fragade om han hade familj, han sa nej men att han hade en flickvan en g[ng. Hon dog i en flygkrasch. Hate to say I told so. Flygplan -farliga!

Leopolds ar forovrigt inget sarskilt, men jag laste Shantaram precis innan jag akte och var darfor valdigt ivrig att komma dit. Ni som last den vet att det ar lite av en institution. Leopolds ar forovrigt ocksa ett av de stallen som utsattes for de stora terroristattackerna och nar jag satt vid ett av borden sag jag sprickor i glaset bredvid mig och insag att de mynnade ut i ett skotthal. Det var precis i perfekt hojd for min skalle sa hade attackerna varit dar och da hade jag definitivt strykt med. Men som ni marker slapp jag ju det. Cheers!

Dag 2

Jag kunde inte sova sa efter nagra timmar kande jag att jag behovde borja gora stan. For att borja nagonstans tog jag en taxi till Colaba och reality tours kontor. Tankte att jag kanske skulle tr'ffa nagra andra turister dar men inte. Kontoret var en skrubb. Stackars manniska som jobbar dar! Bokade en slumtur till senare pa dan och at pa New Lakshmi Vilas, en liten veggierestaurang med manga locals mitt emot kontoret. Nar jag l'mnade mumbai kom jag att ha atit dar tre ggr. Supergod indisk mat och jattebillig! 57rs for en thali och en coca cola, det ar cirka 8kronor. Jag at en masala dosa, den var smarrig! Gick tillbaks till kontoret and off we go to the Daravi slum. Jag, tva australienskor och tva brittiskor. Daravi ar Asiens storsta slum och det ar verkligen fascinerade att se hur val allting funkar. Saklart sag jag sakert de mest stadade delarna men anda. Det pagar en hel atervinningsverksamhet, det shippas skrap fran kina, US, hela indien dit och dar smalts det ner och anvands pa nytt. Koper du ex solglasogon som det star made in india pa 'r det formodligen gjorda i Daravi. Aven stora marken tillverkar sina grejer har. Min guide kopte en planbok for nagra svenska kronor, samma planbok tillverkades egentligen for Gucci och val i butiken med deras loggo kostar den en formogenhet. Crazy. I kenya var jag i Kibera, Afrikas st;rsta slum och de tva ar helt olika uppbyggda.

Indien is all about contrasts sa pa kvallen gick jag och tjejerna till Taj Hotel och drack drinkar. Taj ar val ett av indiens mest anrika hotell, det var ett av de stallen som blev utsatt for terrorattacker 2008 och det ar var herr och fru Obama bor at the time. Gud, hela stan har varit galen infor Obamas besok. De stadas och fixas och jag kan tanka mig att att det ar ganska jobbigt i Mumbai nu, den redan galna trafiken 'r sakert annu galnare. Det firas Diwali, en av de storsta hogtiderna inom hinduism och eftersom Obama 'r dar sparras stora delar av staden av och bara tursiter och butiksagarna ar till[tna in.

Dag 1

Flygresan gick bra, formodligen for att jag bad till gud under take off sthlm~istanbul. Jag bad om ursakt for att jag normalt inte ber och lovade att besoka en moske, en kyrka, ett hindutempel, ett jaintempel f;r att hitta den religion som passar mig bast. Hittills har jag lyckats besoka alla utom kyrkan. Jag roade mig med att gissa nationaliteten pa mannen bredvid mig och sen bjod jag honom pa tuggummi sa jag skulle ha en van ifall vi stortar. Vi pratade lite. Han var fran Addis Adabba, och jag gissade ratt. Olen i istanbul var svindyr och flyget var forsenat pga operations. Jag satt och tittade pa hur det bankade dit delar pa mitt flygplan och nar det borjade sporegna var jag overtygad om att det ar det planet jag ska do pa. Men det var en behaglig flygresa, jag hangde lite med en kvinna fran Iran och sen kollade jag pa how i met your mother. Och lyssnade pa lady gaga.

Mumbai luktar inte lika mycket som Dehli men ar lika galet. Jag tog en prepaid taxi och efter fem minuter stannade den icke engelsktalande chaufforen och sa wait. Han var borta i cirka fem minuter. Det var morkt, min taxi olast. Tiggarna borjade stromma till. Jag tankte att taxichaffisen kanske var en terrorist som hade en tidsinstalld bomb i taxin men det var han visst inte. Jag kom till Welcome Hotel, fick saklart inte det enkelrum med ac som jag bokat, utan ett trippel utan ac med svajande flaktar som forvanansvart nog inte ramlade ner fran taket. Med delat badrum och eftersom det var den billigaste kategorin bodde det bara indiska man pa mitt vaningsplan. Jag forsokte sova och horde dem ata frukost och harkla sig och spotta.

Ett livstecken

Ja, jag vet. Respiratorn har börjat pipa här. Tänkte bara kika in för att stabilisera det kritiska läget, det har hänt så mycket sen sist. Jag orkar inte skriva om det nu men snart tänkte jag dra igång min "Om en vän-serie", det ska bli kul så hang on in there. I morse skolkade jag och åt fruktsallad till frukost. Har inte lyssnat på Oskar Linnros debutskiva "Vilja bli" så himla mycket än kanske bara två gånger, men tror vi kommer vara kompisar i sommar. Vad jag gillar mest hittills är raden "Låt mig ta dig till Rissne baby" från låten "Debut". Den handlar om att bli av med oskulden, killen kanske lite mer ivrig. I övertalningsprocessen så sjunger han "de andra nollorna har kysst dig baby, men du vill göra det på riktigt baby, låt mig ta dig till Rissne baby". Man brukar ju annars ta någon till himlen men tonårs-Linnros uppväxt i Sundbyberg nöjer sig med Rissne. Det är jättekul. Gillar också att han inleder "Annie Hall" med "Om du vore mer som mig, skulle jag gå ner på dig". Oväntat att sjunga rakt om sex på svenska. Och det handlar ju egentligen inte bara om sex. Det är ju bara en viktig biroll, precis som i livet.

Telephone (The Afghanistan Remake)

När den här videon spreds över världen blåste det nog ett par kalla vindar över Pentagon. Antar att en och annan brysk miltiärgubbe satte kaffet i halset och att det diskuterades en del huruvida detta är ett hot för det amerikanska säkerhetsväsendet eller ej. Grabbarna slapp dock reprimander för det senare, vilket jag i det här fallet tycker är självklart. Det här är en oskyldig video som nu visats miljontals gånger, förmodligen för att de är militärer, de är två killar och de dansar till Lady Gaga, säljande koncept för alla smaker. För mig är det här inte bara en rolig video. Det är en väg att hålla förståndet intakt där det borde vara omöjligt. I krig. Aaron Melcher heter killen som fick med sina vänner på det här Gaga-projektet. Hans tanke var att spela in en video att skicka till alla anhöriga där hemma, förmodligen för att för några minuter få dem att glömma saknaden, ångesten och allt som får dem påminda om att sin älskade vän/familjemedlem inte bara är långt borta, han är långt borta för att kriga. Melcher ville göra livet lite enklare för de sina bara. Och fick halva youtube med sig på köpet. Det är inte bara hans tanke som är fin, det är återigen ett bevis på hur viktigt det är med kultur. Hur viktigt det är att kunna ha någonstans att få en andhämtning när verkligheten är för påträngande. Kan man hjälpa sig själv genom att dansa och mima är det bra. Sen är ju inte jag den att säga om det är tillräckligt för Aaron Melcher och hans bundsförvanter, jag vet inte hur de spenderar resten av den fritid de har i Afghanistan. Jag vet inte om de lider alla helvetets kval av all skit de sett, jag vet inte om de är värsta gradens homofober och jag vet inte om de finner nöje i att se krigsfångar torteras. Det enda jag sett är deras video och den gör mig så himla glad att de fortfarande har lust och energi nog att skapa någonting kreativt. Därför älskar jag den här videon. Den ger mig hopp eftersom den visar att människor som är i en sådan svår situation av livet fortfarande verkar kunna vara glada. Därför tycker jag att det är självklart att just de här killarna inte ska få någon skit för den här videon. Den är underbar med allt vad den i min hjärna uttrycker, vore jag Lady Gaga skulle jag vara hedrad. Men jag tycker fortfarande att "militärhumorn" ska granskas. Jag kan förstå att det är svårt att dra gränser när man fått ta del av så många hemskheter att man inte känner att livet bär något fint med sig längre, men fortfarande kan jag inte förstå hur man kan göra något sådant som man gjorde vid Abu Ghraib 03/04(?). Det är helt sinnesjukt hur man i maktposition kan göra så mot andra människor oavsett vad man utstått. Jag skulle hellre ta slut på mig själv. Här finns en ganska intressant artikel i ämnet.

Where do you go to (my lovely)-bihang

Här framför Herr Sarstedt det lilla mästerverket på Top of The Pops 1969. Vilka mörka ledsna ögon han har.


Right Said Fred har gjort en cover också (men originalet är såklart bättre).

Hotel Chevalier (som får tala för sig själv).

Where Do You Go To (My Lovely) av Peter Sarstedt

Jag lovade ju i baddräktsinlägget att jag skulle skriva om varför jag vill köra baddräkt och inte bikini i sommar. Och så skrev jag att det fanns en ledtråd någonstans i inlägget. Ledtråden var såklart rubriken "with your carefully designed topless swimsuit" som är en låtrad ur Peter Sarstedts "Where Do You Go To (My Lovely)". Peter Sarstedt är en brittisk sångare, född i Indien och syskon till två musikerbrorsor, som främst verkade under 60-talet och Where Do You Go To.. är väl hans största hit. Den skrevs i Köpenhamn och släpptes 1969 och fick ett kommersiellt uppsving 2007 när Wes Anderson använde den i Darjeeling Limited (rekommenderas!) och i tillhörande kortfilmen "Hotel Chevalier" med Jason Schwartzman och Natalie Portman.

Where Do You Go To My Lovely handlar om Marie-Claire, en fiktiv kvinna* som föddes till fattigdom men tagit sig upp och blivit en första klassens jet set-dam. Marie-Claire pratar som Marlene Dietrich** och dansar som Zizi Jeanmaire*** . Hon klär sig bara i Balmain**** och har diamanter och pärlor i håret. Marie-Claire bor i en flott lägenhet på Boulevard Saint-Michel, en gata som ligger mellan femte och sjätte arrondissementet i Paris. I lägenheten har hon alla sina Rolling Stones-plattor och en vän till Sacha Distel******.

*Men handlar enligt Wikipedia om en tjej Sarstedt blev djupt förälskad i 1965. Hon dog senare i en hotellbrand.
**Marlene Dietrich var en tysk skådespelerska och sångerska. När hon blev internationellt känd flyttade hon till USA. Under andra världskriget ville Joseph Goebbles att Dietrich skulle komma tillbaka och sjunga i Tyskland men Dietrich som var antinazist tackade nej. Nazisterna var inte således inte så förtjusta i henne medan hon stod högt i kurs hos resten av världen.
****Zizi Jeanmaire var en fransk ballerina och skådespelerska. Hon dansade vid baletten på Champs-Elysées och spelade huvudrollen i Carmen i London. Dansar man som henne dansar man bra alltså.
*****Balmain, franskt modehus.
******Sacha Distel var en fransk jazzmusiker och sångare. Förstår egenligen inte just den meningen. Menar han att hon har en vän till honom, att hon har honom eller en av hans skivor i sin lägenhet?





Marlene Dietrich till vänster och nedan fotomodellen Peggy Moffitt iförd Rudy Gernreichs berömda topless swimsuit, eller monokini som det också kallas från 1964. Kanske var det en sådan som Marie-Claire hade på sig?

















Som ni märker är Marie-Claire en helt underbar kvinna. Hon pluggade på Sorbonne och har snott en tavla av Picasso. Om somrarna åker hon till Juan-les-Pins, en liten ort på franska rivieran känd för sina eleganta hotell, privatstränder och den årliga Jazzfestivalen i parken La Pinede. I Juan-les-Pins har hon på sig den topplösa designade baddräkten, vilket resulterar i en konstant klädsam solbränna. På vintern åker Marie-Claire tillsammans med resten av jet-setfolket till Saint Moritz. Och när hon sippar på sin Napeolen Brandy lyckas hon med konststycket att aldrig väta läpparna. Marie-Claires namn är känt bland det uppsatta folket och hon är kompis med Aga Khanen. Av honom fick hon en tävlingshäst i julklapp, som hon behåller som nöje, bara för ett skratt. Och alla pratar om Marie-Claire. De säger att när hon gifter sig, då blir det med en miljonär. Men fast de pratar så mycket så vet de inte hennes bakgrund, var hon kommer ifrån, och egentligen bryr de sig nog inte heller. Ingen förutom den gamla vännen som undrar vad hon tänker och känner om nätterna då hon ligger ensam i sängen. Han som minns hur de som barn tiggde på gatorna i Neapel och svor på att de skulle ta sig längre än såhär. Marie-Claire lyckades uppenbarligen. Ni hör ju vilken fantastisk, glamorös kvinna det blev av henne. Jag nynnar på den här låten ibland och då brukar jag tänka på henne och framför allt på den topplösa baddräkten. Innan jag researchade lite kunde jag inte alls föreställa mig hur den såg ut. Och varje gång jag lyssnar på berättelsen om Marie-Claire tänker jag att det skulle va rätt nice att vara som hon. Begåvad och vacker och smart och ouppnåbar. Så jag tänkte om jag köper en fin baddräkt kanske jag är ett steg på väg. Har inte lika snygga tuttar som Peggy Moffitt så det blev ingen monokini men det går nog bra ändå. Så i sommar är det M-C och jag och våra Napoleon Brandys. Ni märker, jag kallar henne redan M-C...

Für Alena

Nu kan man kommentera här. Det var bara en knapp man behövde trycka på.

Där ser man..

"Om det bara är ett par tusen hårstrån och ett bröst fattigare jag ska bli kan jag faktiskt leva med det, det ska bli bra det här och jag ska bli frisk nu! PUSS"

Det visar sig att även Superkvinnan har blivit med blogg, så vill nu läsa hur vardagen ter sig för en av alla unga kvinnor som drabbats av cancer kan ni göra det här! Ett ypperligt sätt att underrätta alla vänner och bekanta tycker jag.

Om bröst och en Superkvinna

Idag har en av de mest fantastiska kvinnor jag känner opererat bort ett bröst. Med det vill jag uppmana er tjejer som läser här att lära känna era bröst. Klämma och känna tills ni vet hur just era bröst känns (vilket kan vara olika vid olika tidpunkter i månaden, mens och sånt), så att ni märker ifall något plötsligt inte är som det ska. Vadå tänker ni kanske nu, vi har inga anlag för bröstcancer i min släkt. Och bara fem procent av de som drabbas av bröstcancer är under fyrtio och jag är ju tjugonågonting så chansen att jag skulle drabbas finns liksom inte. Men vet ni vad, den här fantastiska kvinnan har inte heller några anlag och hon har fortfarande några år kvar som tjugonågonting. Dessutom är hon alltid energisk, när vi tränar tillsammans verkar hon som hälsan själv medan jag står där och flåsar och hon har nog aldrig rökt en cigarett. Hennes personlighet behöver vi inte ens nämna för den är enastående. Hon är helt enkelt en superkvinna. Och vad viktigast är, hon har aldrig känt sig sjuk. Hon råkade bara känna en ömmande knöl i bröstet som inte varit där förut. Hon var bara duktig nog att gå till läkaren och kolla upp det och hej cancerbesked och sönderslagen världsbild. Hon kände sig fortfarande inte sjuk efter beskedet men plötsligt har innehållet i almanackan bytts ut från dagishämtningar till skelettröntgen och otaliga sjukhusbesök. Hon har förmodligen sin tuffaste sommar någonsin framför sig men hon kommer med största chans att bli bra. Hade hon ignorerat den där knölen eller trott att den alltid varit där och väntat med att kolla om den var farlig kanske läget skulle se helt annorlunda ut. Och då vill jag inte ens tänka på vad som kunnat hända. Så tjejer, kan det drabba en superkvinna kan det drabba er.

Meddelas endast på detta sätt

Har shoppat lite idag, nä inte så mycket, en ny lägenhet bara.. Japp, det är sant! Var precis och skrev kontrakt så om allt vill sig väl flyttar jag till fruängen om ca 2 veckor. Inte till läggan med killerbalkongen men min har också balkong. Och ligger en minut ifrån mitt jobb. Och kanske tio från min kära mamma och fem från världens bästa ungar (med mamma och pappa). Det kanske är för tidigt att ropa hej eftersom föreningen ska godkänna mig som medlem och vi har lite bankärenden kvar men går allt bra så kommer jag snart bo här (nu tänkte jag gå in på hemnet och sno lite bilder, men det står att lägenheten inte finns kvar för att den är såld. Såld! Till mig! hahahahah):


Foto: mäklarhuset.se

åh nein..

olycka är när man köper en 1,5 liters cola på kvällen och glömmer att sätta på korken och ställa in den i kylen. Nu är den inte så god längre, och blev således ett onödigt köp.

Bläddrade igenom gårdagens metro och i den fanns det ett kort reportage om fäbodar. Jag har inte varit i en fäbod sen jag var säkert 10 och blev himla sugen på att ge mig ut på utflykt! Vad jag minns så tillverkar de världens godaste smör. Nykärnat smör med mycket salt, mmm! För de tyskar som läsar här som kanske inte vet vad en fäbod är kan jag berätta att en fäbod är en liten stuga dit man tog sina djur för att beta under sommaren. Arbetet vid fäbodvallar utfördes främst av kvinnor eftersom de vanligaste sysslorna var just vad som ansågs som kvinnosysslor och dessutom var det förbjudet enligt lag för män att vistas ensamma med kräk (dvs getter och kor) för man trodde att männen inte skulle kunna tygla sina sexuella drifter och därmed utföra tidelag. Hur som helst så skulle jag tycka att det vore skönt att vakna upp på en fäbod, gå ut och mjölka min lilla get, äta nybakt tunnbröd med nykärnat smör och god getost. Och inte ha en tanke på vad spanska heter. Eller litteraturhistoria. Haha jag är så värdelös på att plugga att jag hellre skriver meniongslöst om fäbodar. Nedan ser ni en fjällko. De är väl mest vita. Och himla söta. Åh jag skulle vilja pussa den där på munnen just nu. Kor luktar ganska gott tycker jag!
Foto: Lantbruksenheten i Dalarnas län (hoppas det är okej att jag lånar er fina kossa!)

Fast först..

bara ett vanligt statement: kan verkligen inte komma ifrån känslan att jag med föregående bild gav någon någonting att runka till. Äckelmän*!


*obs detta gäller såklart inte de flesta av er och obs nu kommer säkert några av er tänka att den här tjejen överskattar sitt eget utseende lite "hon är ju inte Carmen Electra direkt". Eller Jessica Alba eller vem nu din favorittjej råkar vara. Känslan grundar sig mest i att jag inte brukar posta bilder på mig på internetet i baddräkt. Och att jag vet att många killar är rätt kåta. Det här ska jag också skriva mer om någon annan gång.

with your carefully designed topless swimsuit

Man måste ju skriva om kläder också och det här är mitt senaste köp. Inhandlad för 199pix på Lindex i Nacka Forum. Jag var där och jobbade lite fast på konkurrerande företag och måste säga att i Nacka Forum känner man sig liten i världen för det är ett stort köpcentrum. När man modebloggar ska man väl visa hur man ser ut i kläderna man skriver om också så här får ni en liten sneaky peak på hur jag ser ut som baywatch-brud:

Den översta bilden är från Lindex Onlineshop och imorgon ska jag skriva varför jag vill köra baddräkt och inte bikini den här sommaren. Det finns en liten ledtråd någonstans i det här inlägget. Stay tuned!

me and my girlfriend

Alltså tänkte lite på de där okända grannarna jag släppte in igår. De kunde ju lika gärna ha varit typ Bonnie & Clyde. Titta på bilden ovan, Bonnie Parker och Clyde Barrow ser ju älskvärda ut. Om de hade knackat på min dörr skulle jag lätt släppt in dem. Hej kompisar! Så godtrogen är jag. Nu ska jag iväg och titta på en lägenhet med en killer-balkong. Håll era tummar!

Förtydligande

Parantesrubriken nedan refererar ju såklart till det här. Om någon som läser detta inte har sett Twin Peaks så gör det (på en gång)! Åh så bra. Och alltså Dale Cooper vilken kille! Och det här kaffesammansättningsklippet. Orgasm! Alltså njutningen de bygger upp, man vill ju bara springa och hämta en kopp kaffe. Varje gång. Det här klippet får en att tänka att just nu så är det viktigaste i hela världen att dricka en kopp kaffe, alltså screw världsfreden bara jag får mig en god kopp kaffe. En god kopp kaffe kanske till och med för med sig världsfreden. En god kopp kaffe... okej jag slutar nu (kaffet kallar).

När man får oväntat besök (eller a DAMN fine cup of coffee)

Gud, jag är fortfarande helt omtumlad. För en stund sedan stod jag och hackade några morötter i godan ro när det helt plötsligt ringde på dörren. Jag blev lite konfunderad eftersom jag inte väntade besök men tänkte att det kanske är N som vill gå ut med hunden eller mamma som glömt någonting när hon var här och hälsade på. Istället stod det två FRÄMLINGAR utanför porten. Dessa främlingar presenterade sig som mina grannar i porten bredvid och eftersom jag igår var tillräckligt full för att ha en del problem med minnet och tillräckligt full för att försova mig och komma försent till jobbet i morse tänkte jag att jag kanske gjort något dumt inatt. Något jävligt dumt eftersom de här grannarna bryr sig om att gå ut ur sin port och in i min för att ringa på min dörr och eventuellt skälla ut mig. Kanske hade jag spelat musik svinhögt eller morsekodat någonting till dem genom väggen. Fast asså jag gör ju inte sådana grejer. Men tänkte att jag kanske gjorde det ändå eftersom jag igår gjorde rätt många grejer som jag vanligtvis inte gör. Anyways, det var vad som rörde sig i min hjärna medan de presenterade sig som mina grannar och berättade att de hört att vi ju ska flytta snart. Vidare berättade de att deras lägenhet ska renoveras och att under tiden för renoveringen ska de eventuellt bo i vår lägenhet. Och ja ba jahapp. Och dom ba jo så vi tänkte att vi kanske kunde få kolla lite hur det ser ut och så. Och jag sa att ja jo det får dom väl göra om de vill, fast det är väldigt väldigt stökigt och ser ut som en pundarlya. Inga problem för oss sa dom, så varsågod sa jag. Och sen gick det unga paret som är mina grannar över min tröskel och började reka i min lägenhet. Och jag skämdes ganska mycket för när mamma var här för någon timme sedan sa hon att "det är så äckligt här att här vill man faktiskt inte vara". Och "jag förstår inte hur man kan bo såhär". Så när vi pratade lite om min lägenhet och deras lägenhet sa jag till mina unga grannar att nu när dom sett hur här ser ut så vill dom kanske inte bo här längre. Då skrattade de lite. Sen pratade vi lite mer och sen gick de med ett lycka till och jag stannade med ett lycka till. Nu sitter jag här som liksom hänförd av ett möte. Tänker att jag kanske borde satt på en kanna kaffe. Åtminstone frågat. Fast alltså jag bor ju i Stockholm och inte i Norrland, så jag struntade i det och satte på en kanna först efter att de gått. Nu ska jag gå och hälla upp en kopp och det kanske stillar mina känslor lite. För hur än ens världsbild raseras av grannar som hälsar på utan att förvarna en våren 2010, så är ju alltid en god kopp kaffe just en god kopp kaffe.

Söta killar #1

Den här herrn med den smått skeptiske eller ska vi säga störda uppsynen heter Philip. Han är min systerson och är på bilden iförd den gubbrocksmundering han fick av oss i doppresent. Han har blivit lite äldre nu, och gladare. Hans mamma, det vill säga min syster, tycker att han ska bli omslagspojke. På bilden de tävlar med står han på alla fyra på en säng iklädd mjukiskavaj och fluga. Han tittar så charmant in i kameran att jag också tycker att han ska vinna. Och tänker att han kanske blir en liten Don Juan om tio år. Fast min syrra säger att när de är på öppna förskolan vill han inte alls leka med de andra barnen utan bara flirta med deras mammor. Nästan så hon skäms hur han gör sig till säger hon. Så när Philip är i puberteten är det kanske inte tonårstjejerna utan alla cougars som måste passa sig. Men det är förhoppningsvis ett bra tag dit. Tills dess: rösta på honom HÄR

En stilla undran:

hur gör man för att det ska se snyggt ut i bloggen? Med styckeindelning och så? Nu blev texten under jättelång men delar man in i stycken blir det bara avhugget och fult. Måste påminna mig själv om att skriva kort och att det är bilder som är grejen om man vill bli Kenza. Och det vill vi ju. Egentligen borde jag ha en annan domän också. Tänkte använda mig utav myshowroom.se först men efter att ha gått in på en av bloggarna som påstod sig skriva om film och musik insåg jag att nej, där hör jag nog inte hemma. Jag skulle ganska snabbt bli utmobbad och ensam även om jag lägger upp en bild på mina nya kläder då och då. Myshowroom.se får bli när den här bloggen är begraven och jag helt plötsligt får lust att reinkarneras igen. Så det så.

Om Dockan

*
Okejrå, nu ska ni få lära känna mig. Jag heter Denise men kallas för Dockan, varför får ni kanske ta del av vid senare tillfälle. Jag bor på en gata som heter Förskottsvägen, nummer 9. Den ligger på Hägerstensåsen. Lägenheten som jag bor i refererar jag mest till som 'pundarkvarten'. Jag har bott i pundarkvarten i kanske två år och vi har haft mycket kul tillsammans, men också stunder då hatet runnit längs väggarna. Nu har vi bara två veckor kvar. Var jag ska bo om två veckor vet jag inte riktigt. Om jag har tur har jag köpt en lägenhet, har jag otur får jag bo på en soffa någonstans. Här passar det bra att använda en av mina livsfilosofier: det löser sig. Det må låta bohemiskt men efter att ha levt med mig själv i tjugoett år så har jag märkt att allt i slutet är ordnat till det bästa möjliga.
Mitt liv fördelar jag ungefär lika på komvux (hoppade av gymnasiet), jobb, musik, min familj & vänner. Just nu pluggar jag spanska och svenska b på komvux. Jag jobbar extra i en kiosk och i en Kaffe & tehandel. Tycker om båda mina jobb. Kiosken ligger i ett äldreboende och jag har således väldigt många stammisar. Pensionärerna börjar bli lite som mina kids och även om de kan vara irriterande är det roligt att möta dem om helgerna. De tycker att jag är duktig och söt och kallar mig för 'lilla flickan'. Egoboost alltså. Tehandeln är kul för jag gillar kaffe och te och jag gillar att ha på mig skjorta, slips och manschettknappar på jobbet. Stiligt ska det vara. Musik har jag alltid varit väldigt förtjust i och skulle inte vilja leva utan. En gång i tiden fick jag skivor skickade hem till mig för att recensera men den delen av mitt liv har jag lagt på is ett tag. När jag blir stor vill jag kanske jobba med musik på något sätt men jag är ju fortfarande 'lilla flickan' så jag ska väl tänka lite till. Min familj och mina vänner värdesätter jag otroligt högt. Jag har såklart träffat väldigt många människor i mina dar som jag har tyckt om och fantastiskt nog verkar det som att jag sållat ut och behållt de allra allra bästa. Ibland tänker jag på det och blir glad. Har en hund också. Hon heter Brumman och är lite knäpp men hon är en av de bästa ändå. Nu är hon dessutom en gammal envis kärring. Saker jag tycker mycket om förutom de där grundpelarna i mitt liv är att resa, havet - jag älskar havet, mat, gå ut, läsa när jag har ro i själen, titta på film, kultur i allmänhet kanske. Ja, ni lär väl få veta tids nog.



*På bilden ser ni hur jag ser ut när jag dricker gubbdrink på Grill. Efter Glauceu Vitamin Water och innan spyan. Foto: Alena Sucher (som inte har någon snopp men en Iphone)

En introduktion

Först och främst, ett konstanterande och en förklaring: jag var aldrig någon bra bloggare. Punkt.
Så inledde jag min förra blogg och kan med kluven stolthet medge att det är ord som håller än. Då hade jag precis bytt domän från blogg.se till metrobloggen för att tjäna storkovan. Det lyckades sådär. Min väg mot gratiskläder och bloggfester självdog efter några inlägg och sen dess har jag inte brytt mig nämnvärt över att vältra ut mitt liv på allmän plats (hallå alla vet väl att facebookstatusar inte räknas!). Men för någon vecka sedan läste jag att Kenza kan lägga undan 70 000 i sparpeng per månad. Utöver det lär hon ju ha lite att leva på, och lite att skatta. 70 000 är mycket pengar. Så nu jävlar tar Dockiz upp kampen! Just det - DockiZ. Skummade nämligen igenom min förra blogg och insåg att det var för mycket ångest och för mycket ord. Herregud, så kan vi ju inte ha det! Såklart man inte blir rik på sådana tråkigheter. Inte på tvåtusentalet. Staden är inte hård och rättvis, utan ganska härlig när solen skiner, så i min nya blogg ska jag posta många fina bilder. På kläder och på mig och mina kompisar. Mest Alenas kläder. Hon är min kompis så henne kommer ni att få träffa. Och mina andra fina kompisar om de vill. Men imorn ska jag skriva lite mer om mig själv. Och om några märkliga saker jag stötte på idag. Väl mött friendz.