När man får oväntat besök (eller a DAMN fine cup of coffee)

Gud, jag är fortfarande helt omtumlad. För en stund sedan stod jag och hackade några morötter i godan ro när det helt plötsligt ringde på dörren. Jag blev lite konfunderad eftersom jag inte väntade besök men tänkte att det kanske är N som vill gå ut med hunden eller mamma som glömt någonting när hon var här och hälsade på. Istället stod det två FRÄMLINGAR utanför porten. Dessa främlingar presenterade sig som mina grannar i porten bredvid och eftersom jag igår var tillräckligt full för att ha en del problem med minnet och tillräckligt full för att försova mig och komma försent till jobbet i morse tänkte jag att jag kanske gjort något dumt inatt. Något jävligt dumt eftersom de här grannarna bryr sig om att gå ut ur sin port och in i min för att ringa på min dörr och eventuellt skälla ut mig. Kanske hade jag spelat musik svinhögt eller morsekodat någonting till dem genom väggen. Fast asså jag gör ju inte sådana grejer. Men tänkte att jag kanske gjorde det ändå eftersom jag igår gjorde rätt många grejer som jag vanligtvis inte gör. Anyways, det var vad som rörde sig i min hjärna medan de presenterade sig som mina grannar och berättade att de hört att vi ju ska flytta snart. Vidare berättade de att deras lägenhet ska renoveras och att under tiden för renoveringen ska de eventuellt bo i vår lägenhet. Och ja ba jahapp. Och dom ba jo så vi tänkte att vi kanske kunde få kolla lite hur det ser ut och så. Och jag sa att ja jo det får dom väl göra om de vill, fast det är väldigt väldigt stökigt och ser ut som en pundarlya. Inga problem för oss sa dom, så varsågod sa jag. Och sen gick det unga paret som är mina grannar över min tröskel och började reka i min lägenhet. Och jag skämdes ganska mycket för när mamma var här för någon timme sedan sa hon att "det är så äckligt här att här vill man faktiskt inte vara". Och "jag förstår inte hur man kan bo såhär". Så när vi pratade lite om min lägenhet och deras lägenhet sa jag till mina unga grannar att nu när dom sett hur här ser ut så vill dom kanske inte bo här längre. Då skrattade de lite. Sen pratade vi lite mer och sen gick de med ett lycka till och jag stannade med ett lycka till. Nu sitter jag här som liksom hänförd av ett möte. Tänker att jag kanske borde satt på en kanna kaffe. Åtminstone frågat. Fast alltså jag bor ju i Stockholm och inte i Norrland, så jag struntade i det och satte på en kanna först efter att de gått. Nu ska jag gå och hälla upp en kopp och det kanske stillar mina känslor lite. För hur än ens världsbild raseras av grannar som hälsar på utan att förvarna en våren 2010, så är ju alltid en god kopp kaffe just en god kopp kaffe.