Where Do You Go To (My Lovely) av Peter Sarstedt

Jag lovade ju i baddräktsinlägget att jag skulle skriva om varför jag vill köra baddräkt och inte bikini i sommar. Och så skrev jag att det fanns en ledtråd någonstans i inlägget. Ledtråden var såklart rubriken "with your carefully designed topless swimsuit" som är en låtrad ur Peter Sarstedts "Where Do You Go To (My Lovely)". Peter Sarstedt är en brittisk sångare, född i Indien och syskon till två musikerbrorsor, som främst verkade under 60-talet och Where Do You Go To.. är väl hans största hit. Den skrevs i Köpenhamn och släpptes 1969 och fick ett kommersiellt uppsving 2007 när Wes Anderson använde den i Darjeeling Limited (rekommenderas!) och i tillhörande kortfilmen "Hotel Chevalier" med Jason Schwartzman och Natalie Portman.

Where Do You Go To My Lovely handlar om Marie-Claire, en fiktiv kvinna* som föddes till fattigdom men tagit sig upp och blivit en första klassens jet set-dam. Marie-Claire pratar som Marlene Dietrich** och dansar som Zizi Jeanmaire*** . Hon klär sig bara i Balmain**** och har diamanter och pärlor i håret. Marie-Claire bor i en flott lägenhet på Boulevard Saint-Michel, en gata som ligger mellan femte och sjätte arrondissementet i Paris. I lägenheten har hon alla sina Rolling Stones-plattor och en vän till Sacha Distel******.

*Men handlar enligt Wikipedia om en tjej Sarstedt blev djupt förälskad i 1965. Hon dog senare i en hotellbrand.
**Marlene Dietrich var en tysk skådespelerska och sångerska. När hon blev internationellt känd flyttade hon till USA. Under andra världskriget ville Joseph Goebbles att Dietrich skulle komma tillbaka och sjunga i Tyskland men Dietrich som var antinazist tackade nej. Nazisterna var inte således inte så förtjusta i henne medan hon stod högt i kurs hos resten av världen.
****Zizi Jeanmaire var en fransk ballerina och skådespelerska. Hon dansade vid baletten på Champs-Elysées och spelade huvudrollen i Carmen i London. Dansar man som henne dansar man bra alltså.
*****Balmain, franskt modehus.
******Sacha Distel var en fransk jazzmusiker och sångare. Förstår egenligen inte just den meningen. Menar han att hon har en vän till honom, att hon har honom eller en av hans skivor i sin lägenhet?





Marlene Dietrich till vänster och nedan fotomodellen Peggy Moffitt iförd Rudy Gernreichs berömda topless swimsuit, eller monokini som det också kallas från 1964. Kanske var det en sådan som Marie-Claire hade på sig?

















Som ni märker är Marie-Claire en helt underbar kvinna. Hon pluggade på Sorbonne och har snott en tavla av Picasso. Om somrarna åker hon till Juan-les-Pins, en liten ort på franska rivieran känd för sina eleganta hotell, privatstränder och den årliga Jazzfestivalen i parken La Pinede. I Juan-les-Pins har hon på sig den topplösa designade baddräkten, vilket resulterar i en konstant klädsam solbränna. På vintern åker Marie-Claire tillsammans med resten av jet-setfolket till Saint Moritz. Och när hon sippar på sin Napeolen Brandy lyckas hon med konststycket att aldrig väta läpparna. Marie-Claires namn är känt bland det uppsatta folket och hon är kompis med Aga Khanen. Av honom fick hon en tävlingshäst i julklapp, som hon behåller som nöje, bara för ett skratt. Och alla pratar om Marie-Claire. De säger att när hon gifter sig, då blir det med en miljonär. Men fast de pratar så mycket så vet de inte hennes bakgrund, var hon kommer ifrån, och egentligen bryr de sig nog inte heller. Ingen förutom den gamla vännen som undrar vad hon tänker och känner om nätterna då hon ligger ensam i sängen. Han som minns hur de som barn tiggde på gatorna i Neapel och svor på att de skulle ta sig längre än såhär. Marie-Claire lyckades uppenbarligen. Ni hör ju vilken fantastisk, glamorös kvinna det blev av henne. Jag nynnar på den här låten ibland och då brukar jag tänka på henne och framför allt på den topplösa baddräkten. Innan jag researchade lite kunde jag inte alls föreställa mig hur den såg ut. Och varje gång jag lyssnar på berättelsen om Marie-Claire tänker jag att det skulle va rätt nice att vara som hon. Begåvad och vacker och smart och ouppnåbar. Så jag tänkte om jag köper en fin baddräkt kanske jag är ett steg på väg. Har inte lika snygga tuttar som Peggy Moffitt så det blev ingen monokini men det går nog bra ändå. Så i sommar är det M-C och jag och våra Napoleon Brandys. Ni märker, jag kallar henne redan M-C...